Dags att sova.

Dags att igronera ångesten och smärtan.
Verkligen inte min dag idag.
Ska hoppa i sängs och sova till skorstenen blommar.
Bajs.


Jag saknar min pappa, bröder och Terese något så helt otroligt.
Kan inte fatta att det är ett halvår kvar tills vi ses.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0